Eftersom jag var rätt ordentligt sjuk så fick jag mig en tankeställare vad gäller ork och motivation. Jag tror att man kan snöa in sig i "feeling good" när träning och livet flyter på. Man känner att man är herre på täppan och att inget kan stoppa en. Det man missar är att alla inte ligger i samma fas.
Nu i och med sjukdomen så insåg jag att motivationen faktiskt dör ut totalt när man är sjuk. Jag orkade inte äta något och åt jag väl något så blev det något riktigt onyttigt. Jag är inte längre sjuk och man kan tycka att motivationen borde vara på topp och suget efter träning likaså. Det är sant till viss del då jag tycker min motivation både går upp och ner just nu. Ena sekunden vill jag träna massor och i andra vill jag bara ta det lugnt och köpa en godispåse. Som tur är så är jag envis som en åsna när det gäller sånt här så jag kommer att börja träna allt hårdare och äta nyttigare och jag är säker på att jag kommer komma in i samma flyt och form som jag var i innan.
Men det har varit skönt att faktiskt vara på "botten" och få en känsla för det, dvs att det inte alltid är så enkelt att bara kicka igång träningen när man mår dåligt, nu råkade jag vara sjuk men det skulle lika gärna kunna varit något annat som fått mig att må dåligt.
Nu har jag bara mig själv att gå på men jag såg till att vila ordentligt under min dåliga tid och nu när jag mår bra igen så ska jag tvinga mig själv att trappa upp träningen igen. Jag tror faktiskt man måste tvinga sig till att starta ibland även om det är svårt i början. Det är nog enda sättet att komma "in the zone" igen. Men jag har fått en ödmjukare inställning iallfall, det är ett plus.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar